Det ni säger låter i mina öron precis som gammal skrot,
Men ändå säger jag inte emot.
Jag orkar inte skapa bråk eller en kris,
Så det ända jag säger är ja, precis.
Jag vet inte hur länge jag kan blunda för det jag egentligen tänker och vill,
Men inte är det särskilt länge till.
Mitt inre är fullt av saker som vill ut, som bankar,
Innombords finns miljoner tankar.
Men ändå förblir jag alltid tyst,
Aldrig säger jag ett endaste knyst.
Samma sak är det när jag är bland mina vänner,
Aldrig säger jag ärligt hur jag känner.
Jag är precis som en kameliont som skiftar färg efter tid och rum,
Det skulle inte spelat någon roll om jag föddes som stum.